Design a site like this with WordPress.com
Get started

Boat. Fartyg. Nave. Buque. Navire. Schiff.

A boat is a watercraft of a large range of types and sizes, but generally smaller than a ship, which is distinguished by its larger size, shape, cargo or passenger capacity, or its ability to carry boats.

Small boats are typically found on inland waterways such as rivers and lakes, or in protected coastal areas. However, some boats, such as the whaleboat, were intended for use in an offshore environment. In modern naval terms, a boat is a vessel small enough to be carried aboard a ship.

Boats vary in proportion and construction methods with their intended purpose, available materials, or local traditions. Canoes have been used since prehistoric times and remain in use throughout the world for transportation, fishing, and sport. Fishing boats vary widely in style partly to match local conditions. Pleasure craft used in recreational boating include ski boats, pontoon boats, and sailboats. House boats may be used for vacationing or long-term residence. Lighters are used to move cargo to and from large ships unable to get close to shore. Lifeboats have rescue and safety functions.

Boats can be propelled by manpower (e.g. rowboats and paddle boats), wind (e.g. sailboats), and inboard/outboard motors (including gasoline, diesel, and electric).

After Homo erectus possibly used watercraft more than a million years ago to cross straits between landmasses, boats have served as transportation far into pre-historic times. Circumstantial evidence, such as the early settlement of Australia over 40,000 years ago, findings in Crete dated 130,000 years ago and in Flores dated to 900,000 years ago, suggest that boats have been used since pre-historic times.[non sequitur] The earliest boats are thought to have been dugouts, [dubious – discuss] and the oldest boats found by archaeological excavation date from around 7,000 to 10,000 years ago. The oldest recovered boat in the world, the Pesse canoe, found in the Netherlands, is a dugout made from the hollowed tree trunk of a Pinus sylvestris that was constructed somewhere between 8200 and 7600 BC. This canoe is exhibited in the Drents Museum in Assen, Netherlands. Other very old dugout boats have also been recovered. Rafts have operated for at least 8,000 years. A 7,000-year-old seagoing reed boat has been found at site H3 in Kuwait. Boats were used between 4000 and 3000 BC in Sumer, where a 4000-year old boat has been excavated at Uruk, ancient Egypt, and in the Indian Ocean.

Boats played an important role in the commerce between the Indus Valley civilization and Mesopotamia. Evidence of varying models of boats has also been discovered at various Indus Valley archaeological sites. Uru craft originate in Beypore, a village in south Calicut, Kerala, in southwestern India. This type of mammoth wooden ship was constructed[when?] solely of teak, with a transport capacity of 400 tonnes. The ancient Arabs and Greeks used such boats as trading vessels.

The historians Herodotus, Pliny the Elder and Strabo record the use of boats for commerce, travel, and military purposes.

Schiffe sind größere Wasserfahrzeuge oder andere schwimmfähige Objekte mit bestimmten, nicht einheitlich festgelegten Eigenschaften. Die Abgrenzung von Schiffen gegenüber Booten oder anderen Schwimmobjekten ist dabei nicht eindeutig (siehe Abschnitt Abgrenzung).

Der Schiffbau findet auf Werften statt. Nach Fertigstellung des Rumpfes wird das Schiff mithilfe eines Stapellaufs, Stapelhubs oder durch Aufschwimmen im Baudock zu Wasser gelassen, erst dann wird es endgültig ausgerüstet. Die erste Fahrt eines Schiffes wird als Jungfernfahrt bezeichnet. Schiffe werden in der Regel in Docks repariert.

Schiffe sind das wichtigste Transportmittel für Massengut. Die Bedeutung der Passagierschifffahrt hat sich wegen des zunehmenden Luftverkehrs auf Langstrecken insbesondere in den Bereichen der Erlebnisreisen und Kreuzfahrten entwickelt.

Schiffe zur Seeschifffahrt werden als Seeschiffe, Schiffe zur Binnenschifffahrt als Binnenschiffe bezeichnet.

Weder allgemeinsprachlich noch in der Fachliteratur gibt es eine scharfe Abgrenzung von Schiffen zu anderen schwimmenden Objekten.

Zu den Kriterien, die dabei herangezogen werden, zählen

eine gewisse Mindestgröße (insbesondere in Abgrenzung zum Boot),
die Fähigkeit, sich alleine fortzubewegen,
das Vorhandensein eines Hohlkörpers zur Anwendung des archimedischen Prinzips,
das Vorhandensein eines Decks,
die Bestimmung zur Fortbewegung oder zu Transportzwecken,
bei Einheiten der Deutschen Marine das Vorhandensein eines Ersten Offiziers.
Beispiele für Objekte, die je nach Anwendung der Kriterien zu den Schiffen zählen können oder nicht, sind:

Wohnschiffe oder Hotelschiffe, weil sie nicht der Fortbewegung dienen;
Schuten, weil sie sich nicht alleine fortbewegen können;
kleinere bis mittelgroße Yachten, die nicht groß genug sind, um als Schiff zu gelten,
größere Luftkissenboote, weil sie keinen Auftriebskörper haben.
Es existiert auch keine Legaldefinition des Begriffs „Schiff“, obwohl er in Gesetzen und Verordnungen verwendet wird. In der deutschen Rechtsprechung hat sich eine Definition in Anlehnung an eine Festlegung des OLG Bremen von 1951 etabliert, die ein Schiff definiert als „schwimmfähigen Hohlkörper von nicht unbedeutender Größe, der fähig und bestimmt ist, auf oder unter Wasser fortbewegt zu werden und Sachen und Personen zu tragen“.

Un navire est un bateau destiné à la navigation maritime, c’est-à-dire prévu pour naviguer au-delà de la limite où cessent de s’appliquer les règlements techniques de sécurité de navigation intérieure et où commencent à s’appliquer les règlements de navigation maritime1.

Du point de vue du règlement international pour prévenir les abordages en mer : « Le terme « navire » désigne tout engin ou tout appareil de quelque nature que ce soit, y compris les engins sans tirants d’eau, les navions et les hydravions, utilisés ou susceptibles d’être utilisés comme moyen de transport sur l’eau. » (règle 3-a)2.

Il existe toutes sortes de navires, que l’on peut classer selon leurs usages, leur taille, leur mode de propulsion principal.

Navires de charge
Pétroliers transportant les hydrocarbures liquides, gaziers transportant le gaz de pétrole liquéfié à basse température, minéraliers transportant les minerais, céréaliers, chimiquiers les produits chimiques et porte-conteneurs qui transportent de tout dans leurs conteneurs standardisés que l’on retrouve sur les camions semi-remorques ou sur des trains.
Navires rouliers
Les navires à passagers et les navires mixtes : ils sont plus connus sous le nom de ferry (ou traversier), transportent les passagers piétons ou en voiture et des camions. Les plus rapides sont des NGV ou Navires à grande vitesse. De plus petits navires à passagers existent aussi pour promener les touristes ou faire traverser une rade aux piétons et cyclistes. On trouve aussi dans cette catégorie les navires de croisière, héritiers des prestigieux paquebots.
Caboteurs
Ce sont des navires de charge de taille moyenne qui assurent des voyages le long des côtes. Ils sont parfois spécialisés mais en général polyvalents sur le plan du chargement. Ils disposent souvent de moyens de manutention de leur marchandise afin d’être autonomes et d’accéder à des petits ports de commerce qui ne sont pas équipés pour tous les types de fret. En général, les petits navires affectés au ravitaillement des îles font partie de cette famille.
Navires de pêche
Ils sont souvent dénommés d’après la technique de pêche qu’ils pratiquent principalement. De nombreux sont trop petits pour mériter le nom de “navire”, aussi les appelle-t-on bateau ou barque de pêche, tels que les chalutiers ou thoniers. Certains qui ont un fort tonnage et sont équipés pour transformer le poisson à bord sont appelés navires-usines.
Navires spéciaux
On trouve de tout parmi eux, depuis la barge de travail portuaire, le navire de forage pétrolier, le navire océanographique et de recherche scientifique, le navire base de travaux sous-marins (plongeurs), le navire câblier (posant les câbles sous-marins des réseaux de télécommunication), le navire dragueur de chenaux, le navire de transport de combustible nucléaire et/ou de déchets nucléaires (ex : Serebryanka en Russie), etc.

Buque es una embarcación para navegación marítima normalmente de tamaño superior a un barco de navegación costera y fluvial. Las traducciones oficiales al idioma español del Reglamento Internacional para Prevenir Abordajes definen buque como toda clase de embarcaciones, incluidas las embarcaciones sin desplazamiento y los hidroaviones, utilizadas o que puedan ser utilizadas como medio de transporte sobre el agua.

Debe reunir las siguientes condiciones:

Flotabilidad,
Solidez o resistencia,
Estanqueidad,
Estabilidad, y
Navegabilidad (velocidad y evolución).
En la mayor parte de los países con tradición marina los buques son bautizados en el momento de la botadura con nombres individuales, además los buques modernos pueden pertenecer a una clase de buques, esencialmente un mismo modelo de construcción, y que se suele denominar con el nombre del primer buque de la clase.

La historia de los barcos es paralela a la de la humanidad. Las primeras embarcaciones conocidas se remontan al neolítico, hace unos 10.000 años. Estas primeras naves tenían una funcionalidad limitada: podían moverse sobre el agua, pero esto era todo. Eran utilizadas principalmente para la caza y pesca. Las canoas monóxiles más antiguas encontradas por los arqueólogos a menudo fueron cortadas a partir de troncos de coníferas utilizando herramientas de piedra simples.

En el año 3000 aC, en el antiguo Egipto ya conocían la técnica de engargolar planchas de madera para construir el casco de los barcos.1​ Utilizaban tiras de tejidos para mantener juntos los tablones1​ y papiro o hierba embutida para sellar las juntas.1​2​ El historiador y geógrafo griego Agatárquidas había documentado la utilización de barcos en el Nilo por los primeros egipcios: Durante el próspero periodo del Imperio Antiguo, entre los siglos 30 y 25 aC, las fluviales del Nilo se mantuvieron en orden, y los barcos egipcios navegaban por el Mar Rojo hasta el país de la mirra.3​ La primera referencia de un nombre dado a una embarcación es del 2613 aC y corresponde a un barco de madera de cedro del faraón de la cuarta dinastía Seneferu llamado Elogio de las dos tierras.4​

Los primeros navegantes empezaron a utilizar pieles de animales o tejidos como velas. Fijadas a la parte superior de un palo, estas velas ampliaron el ámbito de acción de los primeros barcos. Esto permitió a los hombres exploraciones más lejanas. Por ejemplo, hasta Oceanía hace cerca de 3.000 años.

En Asia Oriental, durante la época de la dinastía Zhou se desarrollaron tecnologías como la del timón montado en la popa, y durante la dinastía Han una flota naval muy cuidada era un elemento fundamental de su fuerza militar. Durante la dinastía Ming, en el xv, el diplomático y explorador Zheng He reunió una de las flotas más grandes y poderosas del mundo. En Corea, durante el xvi, se desarrolló el barco Tortuga, el primer barco acorazado.5​

Alrededor del 2000 aC, la civilización minoica de la isla de Creta se había convertido en una potencia naval y ejercía un control efectivo del mar al este del Mediterráneo.6​ Se sabe que la antigua Nubia y el Reino de Axum comerciaban con la India, y hay pruebas que barcos procedentes del noreste de África establecieron rutas comerciales con la India, Nubia e incluso con Persia, Himyar y Roma.7​ El Reino de Axum era conocido por los antiguos griegos para tener puertos marítimos para los barcos procedentes de Grecia y el Yemen. En otras partes del Cuerno de África, el papiro Periplo del mar Eritreo (Περίπλους τὴς Ἐρυθράς Θαλάσσης) informa que el pueblo somalí comerciaba a través de sus puertos norteños, como Zeila y Berbera con productos como el incienso y otros artículos con los habitantes de la península de Arabia mucho antes de la llegada del islam, así como con el Egipto controlado por el Imperio Romano.8​

Gradualmente los fenicios y los griegos se acontecieron maestros de la navegación marítima, explorando y colonizando el Mediterráneo con sus barcos trirremes. Alrededor del año 340 aC, el navegante griego Piteas, de la colonia de Masalia (el actual Marsella), se aventuró a atravesar el estrechado de Gibraltar y bordeó la costa gala hasta llegar a Gran Bretaña.9​ En el decurso del siglo ii, Roma destruyó Cartago y pasó a someter los reinos helenos del Mediterráneo oriental, de forma que consiguió un dominio completo del mar Mediterráneo, el cual denominaban Mare Nostrum, puesto que aconteció un mar interior rodeado por el territorio romano. El navegante griego Eudoxo de Cícico navegó por el Océano Índico en 118 aC.10​ Con unos 300 barcos haciendo cada año la ruta entre el Imperio Romano y la India, el volumen de intercambios llegó a ser de 300.000 toneladas anuales.11​

Antes de la introducción de la brújula, el método principal de navegación en el mar fue la navegación astronómica. En la China, las primeras versiones de la brújula magnética se utilizaron en la navegación entre 1040 y 1117.12​ La brújula marina, que utilizaba una aguja giratoria en una caja seca, se inventó en Europa en 1300.13​

El pueblo suajili tenía varios puertos importantes a lo largo de la costa de la África Oriental y el Gran Zimbabue, que tenían amplios contactos comerciales con África Central, y también con la costa de Kilwa.14​

La nave (o bastimento) è un mezzo di trasporto concepito per lo spostamento di merci, persone o per fini bellici marittimi.

Nell’antico linguaggio della marineria, all’epoca della propulsione a vela, la nave era intesa come veliero con tre alberi a vele quadre e bompresso, mentre in presenza di un quarto albero a vela aurica veniva detta “veliero a palo”[senza fonte]. Analogamente, un veliero con due alberi a vele quadre era un brigantino, che se dotato di un terzo albero a vele auriche diventava “brigantino a palo”. Poi la nomenclatura che una nave militare poteva avere dipendeva anche dalle funzioni che essa svolgeva. Per esempio, secondo il sistema di classificazione delle navi della Royal Navy, una nave con meno di 20 cannoni comandata da un tenente comandante (Lieutanant Commander) era una corvetta, indipendentemente che fosse armata a nave o brigantino a palo. Gli altri paesi non riconoscevano la classificazione britannica, per cui una nave francese da 22 cannoni poteva essere designata come corvetta pesante, mentre nella classificazione inglese sarebbe stata una fregata di sesto rango.

Altri tipi di velieri erano, ad esempio, la polacca, il mistico , la tartana, lo sciabecco, per restare alla marineria europea, ma anche i dhow arabi e le giunche cinesi, alcune delle quali di dimensioni imponenti, con oltre 1000 tonnellate di stazza.

Dal 1762 i britannici cominciarono a foderare le carene di lastre di rame per evitarne il deterioramento dovuto alle teredini.

Nel 1821 l’inglese Aaron Manby progettò e fece costruire la prima nave con struttura interamente metallica: un piroscafo che prese il nome del suo progettista. L’Aaron Manby fu varato nel 1822 nel Tamigi, ma navigò prima sulla Senna e poi sulla Loira, fino alla demolizione avvenuta nel 1855 Nel 1824 sir Humphry Davy inventò la protezione catodica che riparava lo scafo in metallo dalla corrosione . Quest’invenzione favorì il passaggio dai velieri in legno alle navi in metallo spinte dal motore a vapore. Dopo la seconda guerra mondiale i motori a vapore hanno lasciato il posto ai motori diesel.

La teoria della nave è quella parte dell’architettura navale che ne studia la geometria, l’equilibrio e i movimenti. Pertanto, in base a tale premessa, per nave si intende: una costruzione che per forme, dimensioni e sistemazioni deve essere idonea a muoversi sull’acqua con i propri mezzi e con la necessaria sicurezza per trasportare persone e/o merci o per scopo di rimorchio, pesca, diporto o altro scopo.

Le dimensioni esatte sopra le quali un’unità navigante diventa nave, è spesso definita in maniera diversa a seconda delle leggi e dei regolamenti degli Stati del mondo e da disposizioni internazionali.

Ad esempio nell’ordinamento italiano si parla di navi da passeggeri quando la stazza delle unità destinate a quel tipo di servizio raggiunge le 50 tonnellate . Unità di stazza più esigua al di sotto di questo limite vengono definite “mezzi nautici per il trasporto passeggeri”. Se non per servizio passeggeri si parlerà di navi destinate a un particolare servizio quando la stazza lorda di queste unità sarà maggiore di 151 tonnellate.

Il codice della navigazione divide le unità naviganti anche per tipo di navigazione alla quale esse sono destinate. Quindi, a seguito di quanto detto, annovera il naviglio maggiore, che è quello abilitato alla navigazione alturiera, e il naviglio minore, ovvero quello abilitato alla navigazione costiera .

Fartyg (av lågtyska Fartüg, jämför tyskans Fahrzeug) är en farkost som kan transportera personer eller gods över vattnet.

År 2007 uppgick antalet kommersiella fartyg i världen med en dräktighet på över 1 000 ton till 34 882 stycken. Den totala dräktigheten uppgick till 1,04 miljarder ton. De bar tillsammans 7,4 miljarder ton last 2006. År 2002 fanns det 1 240 örlogsfartyg, och antalet skepp och fartyg för fiske i bruk beräknades av Food and Agriculture Organization uppgå till omkring fyra miljoner 2004 – använda av 29 miljoner fiskare.

Ordet fartyg används i dagligt tal om större farkoster som är avsedda att färdas på vatten. Fartyg kan emellertid också definieras som ett samlande begrepp för sjöfarkoster, luftfarkoster och rymdfarkoster.[källa behövs]

Den juridiska definitionen av olika slags fartyg, liksom skepp och båt, varierar mellan olika bestämmelser:

I sjövägsreglerna avses med fartyg ”varje farkost, inklusive ej deplacerande farkost, WIG-farkost och sjöflygplan, som används eller kan användas till transport på vattnet.”
I svenska sjölagen definieras som skepp de fartyg vars skrov har en största längd som överstiger 24 meter. Annat fartyg kallas båt.
Inom den svenska marinen används termen fartyg, till skillnad från båt, endast om bemanning sker med inmönstrad besättning.
Ett skepp är ett större sjögående fartyg; vad som avses med “större” varierar dock i olika sammanhang. Det kan avse ett segelfartyg med minst tre master, specifikt fullriggare, stora artillerifartyg inom örlogsflottan såsom linjeskepp, pansarskepp och slagskepp, fartyg av viss storlek enligt enskilda länders definition eller fartyg som uppfattas som större än båtar av den som använder ordet, synonymt med fartyg.

Svenska skepp och båtar som används yrkesmässigt ska vara införda i fartygsregistret. Ett fartyg skall anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg, om det till mer än hälften ägs av svenska medborgare eller svenska juridiska personer. Detta gäller inte statsfartyg och statsägt skepp, som är avsett uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift.

Bestämmelser om fartyg gäller även båtar, om bestämmelserna inte begränsats till vissa typer av fartyg, både enligt svensk och internationell lag.

Oftast flyter fartygen ovanpå eller glider (planar) på vattnet, men ubåtar (undervattensbåtar) kan under färd sänkas ned helt och hållet under vattenytan.

Amfibiefartyg, svävare och hydrokoptrar färdas än till lands, än till sjöss (inklusive över isar). Juridiskt kan det bli fråga om att välja olika lagrum alltefter det underlag sådana transportmedel kan ha i en viss situation.

För motorfordon definierade enligt vägtrafikförordningen, men som befinner sig ombord en bilfärja, gäller inte vägtrafikbestämmelserna, utan fordonet räknas som gods och sjölagens regler gäller. Detta har betydelse i försäkringshänseende. Om något inträffar under själva ombordkörningen och vid avkörningen kan gränsdragningsproblem uppstå.

Advertisement

%d bloggers like this: